linneaberglunds

Idag är en sån där dag när man är bakis, allting irriterar en och ingenting känns bra. 

 

Har under förmiddagen läst på lite om bröstförminskning då jag bestämt mig för att i höst ansöka om att få operera mina bröst lite mindre. 

 

Detta är någonting jag tänkt på under flera års tid eftersom att nån bestämde sig för att välsigna mig med meloner redan vid 13 års ålder. 

 

Har man tur, och uppfyller alla krav kan man få den betald via landstinget vilket jag hoppas på, annars kostar det (lite beroende på vart man gör den) 37 000 och uppåt. Vilket då är pengar jag har bestämt mig för att spara ihop, vilket kommer ta sin tid då jag är arbetslös... 

 

Och jag vet, att gräset är alltid grönare på andra sidan men va glada ni som har normala bröst för ni vet inte vad det innebär att ha stora och otympliga bröst.  För det är inte så roligt, och man kanske känner sig skitsnygg i början tills alla problem börjar dyka upp. 

 

T ex. Att köpa BH är så dyrt och svårt att hitta en i rätt storlek att det känns totalt meningslöst att ens försöka. Men man måste ju ha en för att gå utan BH är ännu mer omöjligt. 

 

När man går utan BH känns det som att man ska snubbla över dom för att dom hänger och dinglar och är allmänt ivägen. 

 

När man sitter vi ett bord så lägger sig brösten automatiskt på bordsskivan, så dom ser ännu större ut och drar till sig mer uppmärksamhet och blir mer ivägen än vanligt. 

 

Alla blickar man får utstå med, kvinnor som män, t om barn undgår inte dessa. Vilket resulterar i att man känner sig som två bröst med en kropp och inte en kropp med två bröst. 

 

I sommar har jag uteslutit att ens känna lust över att gå till stranden för att sola och bada. Får en klump i magen när jag tänker på det, dels eftersom jag inte har hittat en bikini jag passar i och eftersom jag vet vart blickarna kommer hamna. 

 

Sen alla dessa härliga kommentarer man får dras med. 

 

Ex. 

 

Tripp trapp megatrull. 

Bröstlisa

"Lägger du alltid upp brösten på bardisken sådär?" 

"Du skulle kunna kväva nån med dina bröst"

 

Och sen att ha konstant ont i nacken, ibland är det mer och ibland är det mindre men det finns alltid där. 

 

Att träna, missta mig inte nu för självklart är det inte omöjligt att träna när man har stora bröst. MEN det är så långt ifrån roligt som det går. För dom slänger åt alla håll och sliter i nacken, och när man gör situps har man dom mer eller mindre i ansiktet. Så ja, jag skulle nog förmodligen kunna kväva nån med mina bröst. 

 

Idag är jag extra less. Jag vill kunna använda en snygg skjorta, kunna köpa en snygg bikini på hm och passa i den, jag vill känna att en löptur kanske känns roligt och inte plågsamt, jag vill kunna vara på en fest utan att få någon "rolig" kommentar om dom, ligga på stranden utan att känns mig som ett stort jättebröst, men mest av allt vill jag slippa höra fräsiga kommentarer om dom, för dom gör faktiskt ont. Ondare än vad folk verkar tro, för inte går man väl runt och påpekar hur folks lår eller mage eller armar ser ut? Varför måste man kommentera folks bröst. 

 

Behövde bara skriva av mig lite, för ibland tar det över lite för mycket. Tack för mig,